S2E3 - Tveksam dragning

 3/12: 

 -Där är dom, sa Snöhäxan. Nu tar vi dem och säger till dem på skarpen…

Både Snöhäxan och Nisse började springa mot skogskanten i ett ohälsosamt högt tempo.

-Snöhäxan? Flämtade Nisse fram medan de besatt sprang mot kanten av träd… och fortsatte.

-De där ungdomarna, brukar de ha pansarvagnar?

Snöhäxan funderade en stund utan att sakta ner tempot.

-Näää, det vill jag inte påstå… 

Nisse, som var lite för otränad för kortdistanslöpning, andades in djup igen för att säga samtidigt som han pekade in mot skogen.

-För där står det en som siktar rakt mot oss…

Det blixtrade till igen från mynningen av eldröret på försvarets tyska men svensk-anpassade stridsvagn döpt till Stridsvagn 122.

Aj då, tänkte Nisse…

Isak Enstens teori var rätt klar på denna punkt, oavsett om man tror på den eller inte. En spränggranat på 12 cm i diameter med hemligstämplad vikt som kommer emot en med en hastighet av jättefort kommer göra jätteont när den anländer vid sin destination. (F=ma + poff-kraften av det som nu sprängs i en spränggranat = jätteont).

Som tur var hade evolutionen, alternativt författarna av denna berättelse, berikat Nisse med en väldigt låg tyngdpunkt vilket gjorde att han kunde ändra riktning väldigt snabbt. I en närmast perfekt 90° vinkel (π/2 radianer för eventuella puristiska matematiker som läser detta) lyckades han ändra kurs på både Snöhäxan och sig själv.

Granaten missade precis och exploderade strax bakom dem. Tryckvågen omvandlade deras markbundna status till luftburen och de kastades ner för en, tidigare icke omnämnd, ravin där de rullade ner för slänten ett tag. I bakgrunden skymtades en skylt och på den stod det med bokstäver: “ÄLVDALENS ÖVNINGSOMRÅDE”... Nisse läste skylten från alla möjliga vinklar på sin färd nedför ravinen och tänkte att det var ett ytterst korkat ställe att dra ett järnvägsspår genom.

Och det fanns faktiskt en förklaring till varför det går ett järnvägsspår genom Älvdalens övningsområde och det är resultatet av ett samarbete mellan NSB:s avdelningar för kostnadsbesparande åtgärder. Deras initiala idé till att spara pengar var att reducera antalet räler från två till en. Men vid omröstningen så blev det 50/50 på om de skulle plocka bort höger eller vänster räl. Det rådde också oklarhet kring vilken av de två rälerna som var höger eller vänster. Men man kunde enas om att dra om järnvägen från strax utanför det militära övningsområdet till rakt genom det. Tanken var att man skulle motivera lokförarna till att skynda på lite då denna sträcka var känd för att ligga efter tidtabellen.

På botten av en ravin låg nu Snöhäxan och Nisse. Lite blåslagna men vid liv.

-Skynda dig Nisse! Vi måste ta oss härifrån innan pansarvagnen kommer efter oss! Skrek Snöhäxan och drog Nisse lite demonstrativt i skägget.

Det var dock ingen fara egentligen för det med tanke på dieselpriserna. Försvaret hade inte råd att tanka sina stridsvagnar och de hoppades på att det i händelsen av en väpnad konflikt skulle ske framför en av de, numera, stationära stridsvagnarna. (De hade också en avdelning för kostnadsbesparande åtgärder).

Detta hade dock inte Nisse och Snöhäxan en aning om utan de ställde sig upp, borstade av sig lite snö och började springa längs med ravinen.