S2E6 - Ånej, inte igen, igen...

6/12: 

Nisse och Snöhäxan följde ravinen och tittade sig bakom axeln då och då för att se om en pansarvagn smög bakom dem eller ej. Men det verkade helt lugnt.

De visste inte hur långt de hade gått eller i vilken riktning de rörde sig. Nisse noterade att det var mycket skog i den här delen av landet också och fundera på varför virkespriserna var så höga när råvaran praktiskt taget fanns överallt. Det borde ju bli billigare och billigare med tanke på all automatisering, tänkte Nisse som redan tröttnat på detta äventyr och var tillbaka i tankarna till altanen han ska bygga i sommar.

Plötsligt hördes en barsk stämma likt en förstaklasslärarinnas tillsägelse när man blivit påkommen att elda upp skolans utedass på mitten av 60-talet.

-Halt! Vad gör ni civilister här? Detta område är reserverat för macho människor med vapen och sånt som kostar massor!

Rösten tillhörde en äkta drill sergeant från Amerikat som var här på en övning för att fira att Sverige skickat in en ansökan till en klubb där man försvarar varandra om någon får en arg granne.

Snöhäxan och Nisse vände sig om långsamt och stirrade på den vältränade soldaten.

-Alltså, vi bara jagar lite ungdomar med mobiler, sa Snöhäxan och Nisse fyllde på:

-Ja, när vi hittar dem ska vi säga till på skarpen, sen fråga snällt om vi får låna en telefon. Och efter det be dem att skämmas. Och tacka dem för lånet.

Amerikanen som hört den historien förr beordrade dem att hoppa in i hans överstora Hummer så han kunde eskortera dem av området. Snöhäxan hoppade in och fick sedan dra in Nisse som inte ens nådde upp till första hjulbulten på vänster framdäck eller något annat däck för den delen heller. Definitivt inte reservhjulet, för det satt ännu högre.

-Nisse, du kanske kan få låna en te…

-TYST, jag funderar på vart jag kan få tag på en telefon! Skrek Nisse helt oprovocerat till Snöhäxan och viftade demonstrativt med armarna i en gest som absolut inte kunde korreleras med vad han sa. Hans armar sa mer “Ge mig en bulle att äta, din buffel och telefonräkningen är fortfarande inte betald!”. 

Nisses blodsocker var nog lite lågt. Snöhäxan blev sur för det verbala påhoppet och tänkte inte tipsa honom igen och åt lite av sina geléhallon hon hade med samtidigt som Hummern brummade iväg mot okänd sida övningsfältet.

Snöhäxan noterade dock ett kuvert som låg på framsätet, adresserat till Cris P. Bacon.

Åh nej, inte igen, tänkte hon…

S2E5 - Då är det olagligt!

5/12:

-Kristyr, sluta slöa! Jag vill gå in. Det är skitvarmt i Skövde och jag har ingen aning om vilken terminal vi är vid, sa Ginger med en irriterad ton samtidigt som Kristyr långsamt separerade sig själv från asfalten.

Planet som de nyss stigit av från började röra på sig och både Ginger och Kristyr fick nya alternativa frisyrer som endast jetmotorer av märket RR Trent 700 kan göra då en vanlig hårblås saknar ca 315 kW av de 316 kW motorn närmast sköldmöerna producerade.

Kristyr var vid det här laget ännu mer irriterad än innan.

-Kom, vi måste hitta våra väskor sa hon och rättade till övre delen av en lätt tillbucklad rustning.

De båda sköldmöerna började gå mot terminalen samtidigt som flygplatsens säkerhetsteam, som satt i ett litet rum några meter över marknivå en bit bort, noterade två figurer i rustning och svärd intill landningsbana nummer 4.

-Det där kan ändå inte vara lagligt, sa säkerhetsvakt nummer 1. (Det är ingen idé att lägga tid på att namnge bifigurer som ändå snart kommer vara passé, red. anmärkning).

Säkerhetsvakt 2 som satt bredvid tittade upp från sin kaffekopp och spanade ut över den värmedisiga platta asfaltsytan som ersatt en tidigare grön oas av vacker växtlighet och mångfald.

-Bra fråga, vi har många konstiga lagar i det här landet, sa han och började ta upp lagboken.

Säkerhetsvakt 1 tog fram en kikare och kollade lite närmare vad det var och sa:

-Det är två kvinnor i… Längre hann han inte.

Säkerhetsvakt 2 avbröt genast och slog igen boken samtidigt som han utbrast:

-DÅ ÄR DET OLAGLIGT!

De två säkerhetsvakterna reste sig upp och började småspringa nedför trappen mot dörren ut mot landningsbanan.

P.s. dagens bild är en arkivbild då Ginger och Kristyr inte ville skicka selfies pga sina nyförvärvade frisyrer.

S2E4 - Mjuk landning (4/12)

4/12:

Efter en behaglig semester i Japan var sköldmöerna Ginger och Kristyr på väg till Sverige för att förbereda inför Luyonce Jules a.k.a. Lucia och hennes årliga julkonsert. De hade en lång flygresa framför sig innan de skulle landa på Skövde International Airport. Kanske var det på grund av att Ginger och Kristyr hade varit på en traditionell krogrunda för sakens skull eller möjligen för att de hade brusreducerande hörlurar på sig som de missade pilotens meddelande:

-På grund av oroligheter i ett land i Europa måste jag tyvärr meddela att vi måste ta en omväg och vi kommer vara tvungna att mellanlanda i Teheran för att tanka.

Ginger vaknade till av tryckförändringen och ruskade om Kristyr. 

-Vakna, vi är på väg att landa.

-Grrrkl, mumlade Kristyr till svar medan Ginger spände fast säkerhetsbältet. 

När de hade landat skyndade de sig att plocka ur sitt handbagage och stressa mot den bakre utgången på flygplanet. Ginger noterade nödutgången enligt instruktioner i början av flygresan och tänkte att det var bättre sent än aldrig. Både Ginger och Kristyr var mäkta imponerade över hur alla de japanska turisterna satt kvar i sina stolar och tänkte för sig själv hur väldigt artigt det var av dem att låta dem gå av först. Ginger som gick sist bockade sig symboliskt lite sporadiskt åt höger och vänster under tiden de flanerade i högt tempo nedför gången.

-Men va… Varför är dörren stängd, vi står ju still! Morrade Kristyr vars humör inte blev bättre av att väckas plötsligt i den statusen hon var i. I lågaffektivt vredesmod beslutade hon sig för att öppna dörren själv och klev sedan ut på trappan utanför.

Problemet var att det inte fanns någon trappa utanför och en vertikal resa som varade i strax över två sekunder inleddes och avslutades. Ginger som litade fullständigt på allt som Kristyr gör hoppade efter och landade mjukt på den första sköldmön som precis nästintill fusionerats på molekylär nivå med landningsbanans asfalt…

I Pepparkaksta By stod Mördargrisen Porko-Antoine och diskade (det finns vissa oklarheter gällande hur en gris rent fysiskt kan hålla i en diskborste men nåväl) och katten Rhénolphe torkade disken med visst besvär då statisk elektricitet i kombination med katthår bepälsade alla tallrikar och glas. Porko-Antoine och Rhénolphe hade lovat att hjälpa Iren medan Nisse var på väg på sin resa till Hälsingland för att fixa faderskapsintyg då e-tjänsten hade ett så undermåligt användargränssnitt att det var värt resan som beräknades ta 72 timmar för att slippa använda den. 

Sen var Nisse inte så bra på det där med data trots hans innehav av ECDL-körkortet, även kallat datakörkortet i folkmun, i vilket han lyckades komma igenom alla sju moduler utan att hitta på-knappen på datorn.

-När var det Ginger och Kristyr skulle landa egentligen? Frågade Rhénolphe

-De borde vara framme om tre timmar, svarade Porko-Antoine.

När de var klara med diskberget som uppstår varje kväll i en barnfamilj gick Rhénolphe ut för att se om det kommit någon post. Det hade det inte men Rhénolphe fäste blicken på nedre raden takpannor på huset. Vad sjutton?! Det stod något. Rhénolphe gick närmare och som den nervösa själ han var ropade han gällt efter sin vän.

-Porko-Antoine! Kom ut, genast!

Porko-Antoine kom dunsande ut genom dörren i en imponerande hastighet som bara en tränad mördargris kan komma upp i. 

Porko-Antoine tittade flåsande upp mot taket och läste: …Cris P. Bacon. Han utbrast grymtande i likhet sista tanken av en fallande kruka med petunior i en annan berättelse:

-Åh nej, inte igen…

S2E3 - Tveksam dragning

 3/12: 

 -Där är dom, sa Snöhäxan. Nu tar vi dem och säger till dem på skarpen…

Både Snöhäxan och Nisse började springa mot skogskanten i ett ohälsosamt högt tempo.

-Snöhäxan? Flämtade Nisse fram medan de besatt sprang mot kanten av träd… och fortsatte.

-De där ungdomarna, brukar de ha pansarvagnar?

Snöhäxan funderade en stund utan att sakta ner tempot.

-Näää, det vill jag inte påstå… 

Nisse, som var lite för otränad för kortdistanslöpning, andades in djup igen för att säga samtidigt som han pekade in mot skogen.

-För där står det en som siktar rakt mot oss…

Det blixtrade till igen från mynningen av eldröret på försvarets tyska men svensk-anpassade stridsvagn döpt till Stridsvagn 122.

Aj då, tänkte Nisse…

Isak Enstens teori var rätt klar på denna punkt, oavsett om man tror på den eller inte. En spränggranat på 12 cm i diameter med hemligstämplad vikt som kommer emot en med en hastighet av jättefort kommer göra jätteont när den anländer vid sin destination. (F=ma + poff-kraften av det som nu sprängs i en spränggranat = jätteont).

Som tur var hade evolutionen, alternativt författarna av denna berättelse, berikat Nisse med en väldigt låg tyngdpunkt vilket gjorde att han kunde ändra riktning väldigt snabbt. I en närmast perfekt 90° vinkel (π/2 radianer för eventuella puristiska matematiker som läser detta) lyckades han ändra kurs på både Snöhäxan och sig själv.

Granaten missade precis och exploderade strax bakom dem. Tryckvågen omvandlade deras markbundna status till luftburen och de kastades ner för en, tidigare icke omnämnd, ravin där de rullade ner för slänten ett tag. I bakgrunden skymtades en skylt och på den stod det med bokstäver: “ÄLVDALENS ÖVNINGSOMRÅDE”... Nisse läste skylten från alla möjliga vinklar på sin färd nedför ravinen och tänkte att det var ett ytterst korkat ställe att dra ett järnvägsspår genom.

Och det fanns faktiskt en förklaring till varför det går ett järnvägsspår genom Älvdalens övningsområde och det är resultatet av ett samarbete mellan NSB:s avdelningar för kostnadsbesparande åtgärder. Deras initiala idé till att spara pengar var att reducera antalet räler från två till en. Men vid omröstningen så blev det 50/50 på om de skulle plocka bort höger eller vänster räl. Det rådde också oklarhet kring vilken av de två rälerna som var höger eller vänster. Men man kunde enas om att dra om järnvägen från strax utanför det militära övningsområdet till rakt genom det. Tanken var att man skulle motivera lokförarna till att skynda på lite då denna sträcka var känd för att ligga efter tidtabellen.

På botten av en ravin låg nu Snöhäxan och Nisse. Lite blåslagna men vid liv.

-Skynda dig Nisse! Vi måste ta oss härifrån innan pansarvagnen kommer efter oss! Skrek Snöhäxan och drog Nisse lite demonstrativt i skägget.

Det var dock ingen fara egentligen för det med tanke på dieselpriserna. Försvaret hade inte råd att tanka sina stridsvagnar och de hoppades på att det i händelsen av en väpnad konflikt skulle ske framför en av de, numera, stationära stridsvagnarna. (De hade också en avdelning för kostnadsbesparande åtgärder).

Detta hade dock inte Nisse och Snöhäxan en aning om utan de ställde sig upp, borstade av sig lite snö och började springa längs med ravinen.

S2E2 - Tåg och julaxlar

2/12:

Nisse satt och dagdrömde och blicken hade fastnat på träden som svischade förbi utanför tågfönstret när det sprakade till i högtalarsystemet och tåget börjar tappa fart fortare än vad ett tåg som åker brukar göra.

- Dessvärre måste jag meddela att en hjulaxel gått sönder, sade tågpersonalen. Inte så konstigt då underhållet för tåg dragits in för att ge mer budget åt NSB:s avdelningar för kostnadsbesparande åtgärder samt nya IT-system för schemaplanering.

Evakueringen av tåget påbörjas och Nisse försöker hinna med människorna i gula och orangea västar men lyckas irra bort sig i skogens mörker. 

Precis när han bestämt sig för att sova under en gran hör han skrik och skrän. Skränet utgörs av en välbekant stämma.

- Men det kan väl ändå inte vara… 

- Men för hela Hälsingland och Häcklefjäll, vad gör du här?! Utbrister rösten som tillhör ingen mindre än Snöhäxan.

- Vad gör du själv här?! 

- Jadu, jag jagar undan irriterande snorungar som springer omkring och gör Tiktok-videos med sina mobiler.

Mobil, tänker Nisse… En sån skulle jag behöva för att ringa till NSB och säkerställa att jag kommer med ersättningssläden.

- Jag hänger med dig och letar efter patrasket och förintar de där toktik-sakerna de gör, vad nu det är! Så kanske jag kan få låna en mobil av dem när jag är klar med det förintanted, om jag ber snällt.

Nisses egna mobil hade laddat ur då han sträcktittat på SVTs brillianta serie Reneriet som handlar om Reinar Dahlén och hans strävan att skjutsa folk fram och tillbaka till Finland. Mycket konstigt hände i den historian skrockade Nisse för sig själv så högt att Snöhäxan starkt började ångra sina ungdomliga drifter.

- Men du skulle ju också… Började Snöhäxan säga men Nisses tankar var någon annanstans. Han tänkte på scenen där den elaka kaptenen av misstag ramlade av båten då han valt att inte tro på gravitationsteorin. 

Scenen utspelade sig ungefär såhär, som Nisse minns den. Kaptenen hade sett en video på Fäjsboken där de påvisat en konspiration involverande Isak Nysten (han som fick ett päron i huvudet) och Albert Ensten (som hade en relativt intressant teori och en speciell till sådan) och dess inblandning i ett globalt nätverk av skurkaktiga skurkar som ville styra allt. Oklart varför eller hur. Efter det så slutade gravitationen att funka för kaptenen så han ramlade av båten. Det sista man hörde av kaptenen i scenen var orden “Om jag bara hade faktagranskat hade jag inte behövt dö nu, åh nej, en haj, aaaah, vad gör en haj i Östersjön? Det är ju helt osannolikt, aj mitt ben, aj mitt andra ben, aaah nu dör jag, gurgel, aaah”. En klassisk replik av Per Storberg i sin roll som kapten Viggen.

- ... och så vore ju ditt problem löst! Avslutade Snöhäxan och var riktigt nöjd över sin ypperligt geniala lösning på Nisses problem.

Nisse som inte hört ett smack av vad Snöhäxan sagt muttrade bara något och tackade för förslaget som han inte ens hade hört. Dels för att inte vara ohyfsad, men mest för att han tyckte att hans egna idéer var bättre än alla andras så varför lyssna på nån annan?

Snöhäxan var lite fundersam varför Nisse inte valt att följa hennes utmärkta idé men ville inte påtvinga sin idé ytterligare en gång. Fin i kanten som hon var.

Plötsligt blixtrade det till i skogskanten en bit bort!

S2E1 - FK och Hälsingland

1/12:

Det har nästan gått två år sedan Nisse och Snöhäxan återförenades genom en tveksam kram som mor och son. Mycket har hänt sedan dess. ABC i Kluddvika som tillverkar högspänningsromaner i genren Transformers har blivit uppköpta av Tamagotchi, flertalet medlemmar i X-MAS har lämnat även den organisationen och bildat XX-MAS och ett fåtal ljusskygga nissar lämnade sedermera också den organisationen och bildade XXX-MAS som blivit otroligt framgångsrika på någon video-strömningstjänst på internet.

Men just denna dag satt Nisse och Älgien på Olearys i Kluddvika och tog varsin öl. De hade inte sett varandra sedan Älgien drog iväg på upptäcksfärd genom galaxen via Skövde i sitt rymdskepp.

- Gu va schöönt de ä å se dä igen Nisse, sa Älgien genom ölskumskägget runt båda munnarna.

Nisse kände likadant men var väldigt trött. Han hade under de två gångna åren träffat en dam, Iren, som sammanträffande nog också var en ren. De hade mot samhällets norm blivit ett par och redan ett år senare hade det kommit en liten Nisse-Ren-Bebis (en slags Kentaur, red. anm). Den sistnämnde var orsaken till Nisses trötthet.

- Ja, det är verkligen en fröjd att få sitta ner en kväll och ta en öl, sa Nisse, väl medveten om att han skulle få gå upp kl 05:15 och byta blöja på en bebis med fyra sylvassa hovar. Han undrade lite snabbt om han kommit ihåg att hämta plåster på apoteket eller ej men blev avbruten av Älgien.

- Joo, du sa på telefon att du hadd ett litet problem att lösa?

Nisse pausade för att samlade ihop sina tankar, de var inte så många så det gick hyfsat snabbt.

- Det är såhär, eftersom Renisse, min dotter, är en blandning av ren och nisse i kombination med att jag och Iren inte är gifta så måste jag skaffa ett intyg av ordföranden i den heliga ren-ordern av Hälsingland, skrivet i bläck blandat med vatten från floden Rhen. Detta intyg måste jag skickas till Försäkringskassan i tre exemplar innan jag kan få ut hög-nivå dagar.

Älgien suckade högt så skummet yrde. Han var så förbannad på alla regler och intyg som staten kommit på. Speciellt gällande rymdfart och något som kallas för “Hastighetsgräns inom förskoleområde”... Han hade dock en idé:

- Du skull ju kunna använda…Mer hann inte Älgien säga innan Nisse avbröt honom och fortsatte:

- Jag åker med tåg imorgon. Har bokat biljetter hos NSB - Nordpolens Stadsbaner. Borde gå helt smärtfritt. Är nog tillbaka på lördag kväll. Måste bara komma ihåg att ladda ner lite filmer inför tågresan. Vad är liksom oddsen att det skulle hända något spännande på denna resa…

Älgiens tanke var som bortblåst efter Nisses replikering och Älgien sippade på norrländskt och lugnt manér vidare på sin öl

.